|
06-02-28 I januari 1978
kom första nummret av Motorsport i Värmland ut
På den här sidan kommer jag då och då att fylla
på med material ur tidningarn. Har du någon
tidning får du gärna låna den till mig, så kan
jag scanna in materialet. Vill även tacka Roger som skänkt mig
de två första numren av MiV! Jag lovar att förvalta dem
väl och ska se till att så många som möjligt får
del av det underbara materialet. Bland annat hittar vi här Lars Bäckman
som är co-driver åt Sven-Inge Neby! Ja, ni kommer själva
att få se artiklarna växa fram här.
Vi inleder nostalgiresan bland Inax artiklar, med hans inledande ord
i det första numret;
Årgång 1 Nr 1 Januari 1978:
|
Bilden som prydde framsidan av nr 1, 1978 var
från minirallyt Solstanatta, där många akrobatiska
variariationer utspelades framför Roland Thyrbergs kamera. Saaben
på omslaget kommer från Torsby och den som tillfälligtvis
mist kontrollen över fordonet är A-föraren Kjell-Åke
Önnberg. |
Femårsplan
satt i verket
Det visste ni inte, att den här tidningen var på tapeten
redan 1973. Tyvärr råkade jag ut för de största
pessimisterna då: motortidningar finns det alltför många
av ändå, var tongångarna vid den tidpunkten. Och
då fick förstås gadden ur för ett fortsatt projekt
av en värmländsk motortidning. Tanken har sedan funnits
där minst ett par gånger om året, men det definitiva
steget har aldrig tagits.
1978 hade jag i allafall bergsäkert gett mig katten på
att tidningen skulle ut. Och här är den nu, nummer 1, efter
fem år. Det finns lika många motortidningar nu om inte
fler. Men ingen har tagit ner mig på jorden som 1973. Bara uppmuntringar,
prenumerationer har strömmat in - trots att ni knappast visste
vad ni slängde ut pengar på, fotografen Roland Thyrberg
har gjort ett enormt arbete i mörkrummet med en rikt bildmaterial
att vraka bland, ni som bidragit med annonser. Ja, alla har ni varit
en sporre i upptakten.
Någon har också undrat om det blir en tidning med ett
par blad. Men såpass länge har jag varit med i skrivarbranscen
att det inte ska vara några problem att fylla en 32-sidig tidning
varje månad under året även om det bara har värmländsk
anknytning. Det har också besannats i detta inledande skede.
Helt överhopad med material har saker som helt enkelt måste
med, fått ställas över till kommande nummer.
1977 var ett stort värmländskt motorår med framgångar
både för aktiva och arrangörer. En liten del av det
som händ återspeglas i detta nummer. |
|
Artiklarna införda utan
någon form av rakning.
Ingen ska tro att jag glömt varken svenska mästare eller andra
succéer. Utrymmet hr bara inte räckt till. 1977 års händerlser
kommer att finnas med åtminstone i ett par nummer av MiV.
Här kommer utlovad annan motorsport än rally och rallycross, och
det kommer. Roadracing har redan nu utrymme och banracing för bilar
är på gång. Känner någon speciellt varmt för
karting, speedway och båtsport är ni välkomna att redogöra
dessa grenar i ord och bild.
Stora förhoppningar finns om ett lika bra motorår 1978 både
för de aktiva och vi som nöjer oss med att spela åskådarens
roll.
Ingwar Axelsson |
....................................................................................................................................................
Ur MiV nr 1 Januari 1978
Värmlandsklubbarnas rallytävlinar
1977 i sammandrag
Rallysäsongen 1977 har varit rik på tävlingar och enbart
inom länsgränsen den bästa på många många
år. Med några få undantag har tävlingarna präglats
av deltävlingar i Värmländska Rallyserien, som sparkade igång
sin andra upplaga direkt efter årsskiftet. Vinter månadeernas
januari, frebruari och första veckan i mars när Finnskoga MK stod
på tur och den tittills fina tävlingsvintern flöt bort på
några dagar.
Samtidigt med vintern försvann också alla minirallyt. Klubbarna
har fått känna på ett hårdare klimat vad det beträffar
lån av vägar för dessa tävlingar, men privata och kommunala
väghållare har ändå hjälp klubbarna med kortare
vägstumpar som räckt till för rallyspecial A och ett par
rallyspecial B. Tävlingar har i varje fall inte saknats även om
längden blivit begränsad på säsongens barmarksdel.
Ett år rinner snabbt undan, men nändå kan det vara svårt
att dra sig till minnes vad som hänt i början på en säsong.
Här nedan följer ett sammandrag av den värmländska tävlingssäsongen
i korta ordalag, men som ändå visar att det tävlats flitigt
och där förarna haft många möjligheter till uppklassning,
vilket också i mycket hög grad utnyttjats.
(alla tävlingar i tidningen kommer att laddas
upp här lite då och då)
|
| MK
Ratten "Finnskogsvalsen" 8/1 1977 |
Första helgen i
januari vet alla rallyåkare att kosan ska styras mot Torsby.
Årsöppningen innehöll förutom VR-serien även
FM för Västra BF. 125 tävlande kom till start för
att åka de 23 milen som uppdelats på 12 specialmil.
Roger Wennerstrand, Glava fick en klar segermarginal och främst
då i specialklassen där sekunderna drygades ut sedan ett
antal åkare blivit hindrade av Alf-Göran Hagelin, som fått
stopp mitt i vägen på den andra av sträckorna. Sven-Inge
Neby ingick i den klanen men visade p återstoden av tävlingen
att Roger nog fått sig en match om totalsegern. De fyra minuter
det kom att handla om var nästan identisk med Nebys väntetid.
Standard A med Lars-Erik Walfridsson i spetsen bjöd därför
Glava-föraren bäst a motstånd men segeravstånden
kom ändå att stanna på 2,25.
En sträcka på 3,5 mil ändrade också en del i
protokollet och hade inte Arne Walfridsson hamnat utanför vägbanan
hade han förmodligen tagit hand om standard B-klassen. Nu blev
det Bo Karlsson, Kils MK förunnat att vinna klassen med överlägsen
marginal. |
Roger Wennerstand, SMK
Glava, vräkte sig fram snabbast bland snömassorna i Finnskogsvalsen
och blev året 1977 dess första totalvinnare. Foto: Roland
Thyberg
Kan dom inte ploga lite bredare i Torsby. Göran Haag, Forshaga
har stora problem att ta sig fram med sin Chrysler.
Foto: Roland Thyberg |
 |
|
Ladda
ner sidan i pdf
(332 kb)
Till toppen på sidan
.................................................................................................................................................... |
| Storfors
MK "Storforsnatta" 15/1 1977 |
Storfors MK var egentligen
den enda klubb som fick problem med vintern. In i det sista jobbade
man med att ta upp vägar som inte varit plogade tidigare under
vintern och fast man i ett sista desperat försök satte in
distriktets största snöröjningsfordon låg den
packade snön där den låg. Tävlingsdags blev man
sålunda tvungna att stryka tre hela specialsträckor och
hälften av en annan. Hade arrangören insett det omöjliga
i snöröjningen i tid hade man säkerligen ordnat så
att återstoden av banan kunnat köras två varv, men
nu fick deltagarna hålla till godo med en förkortad bansträckning
som ändå gav ett tillräckligt utslag.
Om Sven-Inge Neby och Alf-Göran Hagelin var otursförföljda
i Torsby kom man igen desto bättre nu och ordnade dubbelseger
före torsbyvinnaren Roger Wennerstrand. Den senare inledde starkt
men var vid ett par tillfällen ute och synade i snökanterna
och avhängdes från segerpositionen.
Krister Karlsson, Hagfors som åkt av och brutit i Torsby revanscherade
sig med seger i Stanard A före Rune Åhlin.
En total femteplats gick till specialåkande föraren Kent
Böe från Hällefors som vann standard B före A-förarna
Kent-Eric Gustavsson, Årjäng och Keijo Savolainen, Björneborg,
som sinsemellan jagade varandra i mål med en sekunds differens.
|
Krister Karlsson, Hagfors med sin ständige kartläsare Kaj
Persson utmärkte sig med fina placeringar på försäsongen.
I Storfors, från vilken bilden härär, blev det bara
seger i standard A, men helgen efter fick samtliga deltagare stryka
p foten i Nordmaksnatta. Foto: Roland Thyberg
|
 |
|
Ladda
ner sidan i pdf
(206 kb)
Till toppen på sidan
....................................................................................................................................................
|
| Årjängs MK "Nordmarksnatta"
22/1 1977 |
| När Årjängs
MK arrangerade sin del i VR-serien fick man konkurrens av Östgötarallyt.
101 förare plus 15-talet debutanter kom ändå till
start och de fick sig till livs en trevlig minirallytävling i
Nordmarken. Ett par åkare som brutit i Östergötland
hann också med start i Årjäng och en av dem Roger
Wennstrand. Trots att denne segrade i specialklassen räckte det
ändå inte till någon totalseger då Hagforsaren
Krister Karlsson visade sig klart snabbast med sin standard A-Volvo.
Kristers seger var mycket övertygande om man även betänker
att han förlorade cirka 20 sekunder i en snövall på
den sjunde sträckan. För övrigt dubbelt standard A
i toppen då Rune Åhlin halkade in på andraplatsen.
Åhlin hade därmed öppnat serien med tre andraplaceringar
i följd.
I standard B blev det norskt genom Lars Sundling i sin tvivelaktiga
standard B-Honda. Av värmlandsgänget överraskade
Lennart Skogh, Kil genom att komma tvåa och ta fullpoängaren
i serien.
Från de lägre förarklasserna kan man lägga
märke till hur Ove Olofsson, Eda tog sin tredje raka seger
för året i C-förarnas standard B och att Mats Jonsson,
Forshaga började visa sin styrka i B-special.
|
|
|
Ladda
ner sidan i pdf
(595 kb)
Till toppen
på sidan |
| ....................................................................................................................................................
|
Kils MK "Snösvängen"
29/1 1977
| Kils MK såg till
att rallyförarna inte fick vila en enda helg i januari. "Snösvängen"
ingick också i Västras förbundsmästerskap och
Göteborg d.o. Man fick också hela 167 startande och där
de två senaste årens segrare i "Snösvängen"
Jan-Erik Lundgren från hemmaklubben och Anders Kulläng,
Team Westom var de stora favoriterna. Båda hade också
möjlighet att köra till sig Bil f:a Lasse Jönssons
poängpris för alltid och därför satsades det extra
hårt från dessa redan från starten. Tävlingen
verkade också gå Kullängs väg. När mer
än hälften av de 10 specialsträckorna körts ledde
han med 18 sekunder. Ledningssekunderna försvann emellertid och
Lundgren i sin gamla men fint iordninggjorda fabriks V4 tog över
kommandot och ökade på försprånget i mål
till 62 sekunder över Anders. Den sistnämnda fick nöja
sig med att vinna standard A, sedan han haft problem med bilen. |
Medan Tomas Tärne, Säffle MC tagit paus i en snödriva
under Kils "Snösvängen" smyger klubbkompisen Stig-Arne
Nilsson förbi. Foto: Roland Thyberg |
|
Keijo Savolainen, Björneborg var relativt
ohotad i standard B och från de lägre förarklasserna
var Mats Jonsson, Forshaga den överlägset tongivande med
en fin totalplacering.
Toppåkarna Alf Göran Hagelin och Roger
Wennerstrand rullade med sina bilar och fick bryta. Vad det beträffar
Roger var det första kullerbyttan någonsin
|
Till
toppen på sidan |
| .................................................................................................................................................... |
| SMK Karlskoga
"Nobelsvängen" 19/2 1977 |
Serietävlarna fick ett välbehövligt
uppehåll tills det blev dags för femte omgången i
Karlskoga. SMK som var nya deltagare i VR-serien för året
samordnade sitt arrangemang med T-klubbars. Tävlingsdags pågick
ett rejält oväder och fast vägarna plogades om strax
före start kom blötsnön i så rikliga mängder
att underlaget blev mycket sörjigt och sikten var lika med noll.
De tävlande var i stora drag jämt fördelade mellan
de olika serierna och helt broderligt delade man också upp sig
på lika positioner vad beträffar de främre och viktigare
placeringarna. Två förare utgick med totalsegern, Sven-Inge
Neby, MK Ratten som vann specialklassen hade åkt exakt lika
med standard A-vinnaren Sören Hellqvist från Hällefors.
Och när resultaten sammanräknats från standard B visade
det sig att Keijo Savolainen, inte förmått köra ifrån
Mats Danielsson, Nora som åkt exakt lika fort på de fem
specialsträckorna. Tätduon i standard B delade också
femteplatsen totalt. Morgan Carlsson, Filipstad och Sten Wennerstrand,
Glava var de enda som lyckades klämma sig emellan vinnarparet
och Saab-förarna från standardklassen.
Till
toppen på sidan |
 |
|
| .................................................................................................................................................... |
| MK Team
Westom "Arvikanatta" 26/2 1977 |
När team Westom kom igen med Arvikanatta
var det för många av deltagarna en ny bekantskap. 1973
låg närmast i tiden innan årets tävling. Sex
specialsträckor hade man att bjuda de tävlande på,
som kom i ett antal av drygt 160. Sten Wennerstrand, Glava som åkt
jämnt och mycket fort hela vintern fick nu sin välförtjänta
fullträff sedan bl.a. filipstadsåkarna Morgan Carlsson
och Alf-Göran Hagelin kommit utanför resultatlistan. Hagelin
hamnade i ett broräcke medan Morgan tog maxtid redan på
den andra sträckan.
Keijo Savolainen måste ha haft ett hårt tryck på
gaspedalen i sin standard-Saab. En total fjärdeplats och blott
sex sekunder från standard A-vinnaren Krister Karlsson, talar
för det. Den som orkade bjuda Sten Wennerstrand främsta
motståndet var ändå Lars-Ove Olsson Forshaga.
Flera hemmaförare deltog i tävlingen men Stefan Nyberg var
ensam om att ta klassvinst. Däremot radade man upp ett antal
andraplaceringar.
Arvikanatta innehöll också norska inslag och där visade
John Unnerud att det ännu finns takter kvar för att hänga
med i de främre träffarna.
Till
toppen på sidan
|
Snödrivorna såg
relativt likadana ut under vintern, men i det här vägbytet
handlar det om Arvikanatta och Opeln körs av Lars-Anders Granberg,
Hagfors. Foto: Ebbe Johansson
|
|
| ................................................................................................................................................... |
| Likenäs
MK "Dalbyrundan" 5/3 1977 |
Vintern visade inge ansatser på att avta
när motorklubben i Likenäs arrangerade minirally första
lördagen i mars. Flera av länets förare hade också
ställt kosan till Nora/Kopparberg där VFM-tävling avverkades.
Dessa hade nog hoppats på en tävling två veckor senare
i Finnskoga. Men dmed Dalbyrundan var det färdigåkt för
den avdelningen av vintersäsongen visade det sig senare.
Dalbyrundan blev en dramatisk sekundhistoria där favoriten Sven-Inge
Neby kom undan med segern i behåll, även om de handlade
om det minsta möjliga - 1 sekund!
Det var Trysils Jens Sögaard som ända in till sista sträckan
hade en betryckande ledning, när han i en svårforcerad
backe på sista sträckan fastnade i de 30-talet sekunder
som erfordrades för att Neby skulle ta sig förbi. En bit
efter på tredjeplatsen var det ännu jämnare när
Arnold Eriksson, Storfors och Rune Åhlin använt samme tid.
Båda blev tvåa i sina respektive klasser. Standard A-bilarna
hängde således bra med, trots att tävlingen betecknades
som mycket snabb.
I frånvara av segerrike Keijo Savolainen tog Lars Asker, Kils
MK, hand om standard B där fjolårssegraren i klassen, Lasse
Enoksson inte orkade få upp det nödvändiga tempot
på Saab Sporten, men som ändå tog en tredjeplats
i klassen efter Gunnar Henrikssons saab av betydligt nyare årgång.
Till
toppen på sidan |
 |
|
| ................................................................................................................................................... |
| Succé
för nya rallycrosscupen |
En svensk-norsk idé fick fritt
utlopp under året när fyra deltävlingar avgjordes
i rallycrosscupen för svenskar och norrmän. Dramatiken som
utspelades i de två tävlingarna på Höljesbanan
sitter säkert fast på näthinnan och speciellt den
första avdelningen som kördes i den värsta värmen
i mannaminne var bland det intensivaste jag skådat på
en rallycrossbana.
Den store "boven" Håkan Broberg med sin vassa BMW
stötte på allt och alla och möjligen var det tur att
han aldrig återkom till andra tävlingen i Höljes eller
finalen i Eidsvoll. Hatet lyste i alla norrmäns ögon och
även en del av svenskarna som fått smaka på Götene-förarens
beska medicin hade svårt att förstå hans aggressivitet.
Nordnoske Martin Schanche var heller ingen duvunge med törnar
åt höger och vänster. I andra tävlingen på
Höljesbanan visade han sig dock från en annan sida och
bjöd på skön uppvisning. Vann samtliga tre kvalsheat
och fick utkämpa en spännande final med stilåkaren
framför alla - Bror Danielsson.
Om bror varit lite elak och stött på Schanche i Sista kurvan
före mål hade nog en ny finalvinst varit nära till
hands. Bror var nämligen populär A-finalssegrare i första
Höljestävlingen och hade bara finalerna varit det allena
gällande i den här cupen då vet val katten om inte
Bror stått som slutsegrare här också. Men det var
i kvalheaten det räknades poäng och i topp ståtade
så småningom nämnde Schanche med Roger Johansson
på andra plats före Bror.
1978 tar man nya tag och ett stort huvudbry för arrangören
Finnskoga MK blir hur man ska få fram de svenska förarna.
Det är inte bara att det saknas intressenter från förarhåll
utan problemet ligger på helt motsatt håll. På förslag
finns att de fem första svenskarna i 77-års cup ska vara
direktkvalificerade och den resterande bunten får kvala. Kanske
det vankas en speciell uttagningscross vad det lider. Ja på
något sätt måste det lösas utan att någon
skall trampas på tårna och känna sig förbigången.
En kam man mot man kanske trots allt är enda lösningen.
|
Bror Danielsson sågs ofta anföra heaten på Höljesbanan.
Närmast i jakten är Ulf Karlsson, Team Westom som i sin
tur håller sin norrman bakom sig.
Foto: Rolf Hedström.
Inbjudningsheat för bilar ur Volvo Rallycrosscup tillhörde
de mer succegivande inslagen vid tävlingarna i Höljes. Volvo-åkarna
körde så bilflisorna yrde om dem. Vi ser fram mot årets
stora Volvo-final på Westombanan i höst.
Foto: Roland Thyberg |
Dramatik in till sista
metern i Finnskogas andra rallycross. Med nöd och näppe
håller Martin Schanche undan för en anstormande Bror Danielsson.
Schanche med Escorten vann så småningom hela cupen med
Bror några poäng efter på tredjeplatsen. Foto: Rolf
Hedström
Till
toppen på sidan |
|
| ................................................................................................................................................... |
Per
Eklund värmlandsbäst i RAC
Som vanligt, frestas man
skriva, var det klar Värmlands-dominans i det engelska "RAC-Rallyt"
som avslutade Rally-VM 1977. Inte mindre än åtta av de
19 startande svenska ekipagen utgjordes av värmlänningar.
För att dra ekipagen i startnummerordning var det Per Eklund
i en Saab 99 med 225 hk, Per-inge Walfridsson i en Toyota Celica på
240 hk, Bror Danielsson i en Opel Kadett GTE med crossflow-motor på
200 hk, Anders Kulläng med en likadan bil fast med en vanlig
grupp -motor på cirka 180 hk. Den siste i raden värmländska
fabriksförare var Lars Carlsson, Karlstadsbon som numera har
Holland som hemvist. Lars kom med en fabriksbil Opel, en GTE trimmad
till Grupp 1. Denna motor var inte
i allra bästa ordning och gav säkert inte mer än 120
hk. Den tappra privatåkartrion bestod av |
Anders Kulläng/Bruno Berglund, Team Westom
resp Kils MK, tog sin tyska grupp 2-Opel till säker seger i
klassen trots att bilen fick dras för handkraft en lång
bit på en specialsträcka. Foto: Claes Uddgren |
|
Sören Nilsson, Kils MK,
såg sammanbiten och samlad ut inför starten i RAC-rallyt.
Men det hjälpte inte den här gången.
Foto: Claes Uddgren |
Sören Nilsson i sin nya grupp 1-GTE,
Lasse Jönsson med en 3-liters Porsche Carrerra samt förre
Honda-åkaren Kjell Melin, som nu kom med en alldeles ny VW Golf
GTI som var anmäld i grupp 1. Av andra tappra oktett kom så
småningom hälften i mål efter 5 dagars intensivt
tävlande. Den drygt 300 mil långa banan innehöll inte
mindre än 69 specialsträckor, av vilka ett tiotal kördes
på ren asfalt. Rallyt startade i London, hade två etappuppehåll
samt mål i York i norra England.
Vi har forskat i lite vad som hände de tappra 8. Bäst klarade
sig Per Eklund, vilken dock punkterade redan på SS4. Det kostade
honom bara en halvminut, men vad värre var, en sämre startplacering
efter den första dagens etapp. Det "riktiga" rally
startade andra dagen och då startade man i den ordning man var
placerad efter just SS4. |
|
Pers otur höll i sig på andra
dagens första sträcka, SS11, där ett framhjul brast. Eftersom
varken Per eller Stig Blomqvist har med sig reservhjul på de kortare
sträckorna för viktsparandets skull, fick Per och co-driver Björn
Cederberg stanna och skifta framhjulet mot ett av de bakre, varpå
man linkade i mål på sträckan. Detta äventyr kostade
3,5 minut och ett ännu sämre utgångsläge. Men under
den första nattetappen var Per i högform och åkte faktiskt
bättre än sin stallkamrat hos Saab. Undan för undan avancerade
Per utan större äventyr fram till den 5:e och sista dagen. Vid
det laget hade den svarta Saab 99:an avancerat ända upp till 7:e plats
och hade dessutom sjätteplacerade finnen Kyösti Hämälainen
inom räckhåll.
Mer otur
När 6SS återstod, skiljde endast 20 sekunder dem åt. Men
på SS64 hade per otur igen. Ett bakhjul slog i en timmerstock som
låg i vägkanten, och innan någon hann göra något,
slog bilen runt och hamnade i en jordvall bakom en timmerhög. Cederberg
blev så rädd att han boxade ut vindrutan. Men välvilliga
åskådare fans till hands och de bar snart upp Saaben på
vägen igen. Märkligt nog var ekipaget igång inom 2 minuter
och kunde omplåstrad ta upp jakten. Nu hade Per rasat till 10:e plats
bakom Bror Danielsson, som var utan koppling och därför var ett
lätt byte.
Per Eklund blev alltså nia till sist och Bror tia. För att då
övergå till Bror, så dök hans största problem
upp redan efter besiktningen. Man upptäckte då att motorn var
kaputt. Ett foder hade släppt och vatten hade strömmat in överallt.
Som tur var, var Opeln av engelsk härkomst och en ny motor fanns i
stallets garage, 25 mil norr om London. Det blev till att skicka iväg
en löpare och hämta den nya motorn, montera in den över natten
och på något egendomligt sätt få till stånd
en ny besiktning av bilen. Sedan detta gjorts fungerade motorn klanderfritt
under hela rallyt. Bror var dock inte helt nöjd med väghållningen
och i halvtid höjde man bilen något, varpå GTE:n blev mer
lättkörd. Sjätteplats låg faktiskt inom räckhåll
när kopplingen rasade. Då endast en dagetapp återstod,
fick Bror växla utan att koppla och förlorade därmed både
tid och placeringar.
Pi Walfridsson hade denna gång anförtrotts en av Toyotas tre
fabriksbilar - de andra kördes av Hannu Mikkola och fransmannen Jean-Luc
Therier. Tråkigt nog kom inte Pi alls överens med bilen, trots
att den gick som tåget. Men medan Therier åkte av vägen
och hamnade nedanför en brant slänt, gjorde inte Per-inge några
misstag och kunde till slut bärga 14:e plats totalt.
Skjortan av för Walter
Anders Kulläng åkte, alltså enligt fabrikens order i grupp
2, där hans främste motståndare var hans egen stallkamrat
Walter Röhrl. Men när väl asfaltssträckorna var avslutade
åkte Anders skjortan av Walter, vilket måste ha varit en smula
förargligt för tysken som just skrivit under ett fett kontrakt
för Fiat 1978.
Fram till SS14 stämde allt för Kulläng, men här brast
en liten bromsslang inne i motorrummet och utan broms fick Anders slå
av på takten. Det kostade honom 3,5 minut. I fortsättningen gick
det bättre och efter andra etappen hade han avancerat fram till 11:e
plats strax bakom Bror Danielsson. Walter Röhrl försvann i slutet
av denna etapp, sedan han krökt en ventil vid övervarvning i ett
hopp - han låg då fem minuter efter Anders.
När endast 400 meter återstod att köra av SS41 tvärstannade
Kullängs Kadett. Ett litet hjälprör till kardanen hade gått
av. Med åskådares hjälp sköt man bilen över mållinjen.
Då det var uppför en bit, tog äventyret 7,5 minut. Via bilens
kommunikationsradio hade man fått servicen att ta sig till sträckmålet,
men det tog en del tid innan rätt reservdel hade kommit till servicestället
och det såg i det längsta ut som om Anders skulle hamna utanför
respittiden. Men det klarade sig med en del transportprickar. Under sista
natten gick allt bra och därmed kunder Anders avancera fram till 15:e
plats strax bakom Pi Walfridson.
Lars Carlsson blev tyvärr inte så gammal i rallyt. Trots sin
slöa motor var han snabbaste grupp 1-åkare på SS1 och låg
sedan och kämpade om andra plats i två dagar innan han blev offer
för en ouppmärksam privatbilist som bröt sig ur en bilkö
vilken Lars var i full färd med att passera. Trots att krocken blev
våldsam blev ingen människa skadad, men fortsatt tävlande
var otänkbart. |
Överraskande snabb var Lasse Jönsson, som
ju inte tävlar mer än ett par tre ånger om året.
Första etappen gick åt att få bort rattrosten. Vid
omstarten låg Lasse 34:a o 180 mannafältet före bland
annat Triumphs senaste tillskott, finnen Marku Saariskto samt hela
det hårdfriskande grupp 1-gänget.
Det hela verkade gå vägen för Lasse fram till SS24,
där han råkade ut för en punktering. Efter hjulbyte
ville dock inte Porschen starta. Det visade sig vara insprutningspumpen
som valt detta tillfälle att upphöra med sina tjänster.
Exit Jönson.
Sören Nilssons friskade som vanligt hårt med sin Opel På
SS5, racerbanan Donington var han ute och balanserade på två
hjul i halmbalarna men redde upp problemet och gid ut som 56:e |
Engelska Opel hade satsat
på Bror Danielsson, Årjängs MK, som vid sin sida
hade engelsmannen Mike Board. Hade kopplingen stått pall hela
rallyt hade nog plceringen blivit bättre. Foto: Claes Uddgren. |
ekipage på andra etappen. I grupp 1 låg Sören delad 8:a
med Chryslers fabriksåkare Will Sparrow. Redan andra kvällen
på SS17 exploderade kopplingen som var helt standard och inte klarade
de större däcken på asfaltsbitarna.
Prick 19 sträckor klarade Kjell Melin. När han gick i mål
på den aktuella sträckan sprang funktionärerna till skogs
för bakvagnen stod i lågor. Det var bakbromsarna som brann upp
och därmed var Kjells Golf-debut till ända. Han hade så
dags avancerat till 10:e plats i grupp1. Att Björn Waldegård
vann hela rallyt före Hannu Mikkola och en bunt Fordar är inte
mycket att orda om, det är redan inskrivet i historieböckerna
när detta läses. |
|
Text: Claes Uddgren
|
Till
toppen på sidan |
Hemmavinst
för Mats Andersson
Hagfors MK som inte ämnat ha debutanter i sin Uddeholmsrunda gjorde
en separat tävling för dessa fram på senhösten. Samtidigt
inbjöd man klubbens egna förare i ädel kamp göra upp
om de snabbaste tiderna.
Mats Andersson som inte varit i farten så mycket under året
med sin gröna V4:a hade inga större problem att åka ifrån
de övriga 13 från klubben som ställde upp. Jämnare
var det om andra- och tredjeplatserna. 13 sekunder efter Mats var B-föraren
Lennart Aronsson och bara en sekund sämre var Kurt Eriksson från
A-klassen och C-föraren Peter Henriksson som noterade samma tid. Förutom
de licencierade från Hagforsklubben infann sig också 20 debutanter.
| A-förare |
B-förare |
C-förare |
1. Mats Andersson, 232
2. Kurt Eriksson, 246
3. Lars-Anders Granberg, 250
4. Christer Axelsson, 451 |
1. Lennart Aronsson, 245
2. Bertil Grosch, 260
3. Ottar Törnqvist, 459
4. Kjell Söderberg, 803 |
1. Peter Henriksson, 246
2. Lennart Bengtsson, 251
3. Rune Rådh, 258
4. Håkan Grosch, 270
5. Leif ANdreasson, 445
6. Kenneth Jonsson, 450 |
Till toppen
på sidan |
| ................................................................................................................................................... |
| Team
Uddeholm för Hagforsförare |
Tre Hagforsförare med kartläsare
kommer från årsskiftet att gå samman i ett team.
Namnet på det nya laget blir "Team Uddeholm". Visst
reklamstöd kommer att erhållas från Uddeholms AB.
Följande åkare med kartläsare ingår:
Klass Std A Volvo 142 GL:
Krister Karslson - Kaj Persson
Klass special Saab V4:
Mats Andersson - Sune Elofsson
Klass special Saab V4:
Mats Andersson - Sune Elofsson
Klass special Saab V4:
Svante Persson - Lars-Erik Persson.
Deras program kommer att bestå av SM-tävlingar, Svenska
Rallyt, EM-tävlingen
|
Team Uddeholm frv. Kaj Persson, Lars-Erik Persson, Svante Persson,
Mats Andersson, Sune Elofsson och Krister Karlsson. Foto: Roland Thyberg. |
|
|
Sydsvenska samt Värmländska Rallyserien. Planer finns också
att tävla i rallycross. Mats Andersson har en Saab V4 rallycrossbil
och avser att ställa upp i Svensknorska Rallycrosscupen. Svante Persson
och Krister Karlsson kommer att åka tävlingar modell Karlskoga
Rallycross med grupp 2-bilar.
Krister Karlsson kommer eventuellt att gå över till specialklassen.
Mats och Svante har för närvarande sina motorer för trimning
hos trimningsspecialisten Ström i Trollhättan. Svante har en
extra kaross iordningställd. Allt är således väl
föreberett för en flygande start för Team Uddeholm under
1978.
Till
toppen på sidan
|
| ................................................................................................................................................... |
|
Förbundsmästerkskapen
i Västra BF 1977
Västras Förbundsmästerskap har i vanlig ordning genomförts
i diciplinerna minirally, rallyspecial, bilorientering, karting samt miniracing.
I den sistnämnda grenen har vi värmlänningar inget att
hämta men i övrigt ser tabellerna riktigt prydliga ut på
sina håll. Förbundsmästerskapstävlingar i minirally
har stått på MK Ratten och Kils MK.s program och kompletterande
klubbar har varit Vara MK och MK Kopparberg/Nora MK. Någon femte
deltävling fick man märkligt nog inte fram och samtliga avgjordes
på vinterhalvåret. De som tävlade om FM-poäng i
rallyspecial fick tävla i Fägre, Stenungsund, Falköping,
Alingsås och Vänersborg. Bilorienterarna klarade av sitt program
i Skövde och Hällefors SM-deltävling. Västras kvalificeringstävlingar
för rallycross-SM i Götene och Karlskoga gällde deras FM-tecken.
I karting har Munkfors MC-arrangerat en av de två tävlingarna
i klass A.
Som framgår av nedanstående tabeller har värmlänningarna
varit framstående med segrar både för Lars-Erik Walfridson
och Keijo Savolainen i minirally. Enligt min mening borde Roger Wennerstrand
ha toppat specialtabellen. Hur var det egentligen, blev Hans Gustavsson,
Teknis rapporterad för sin start i Torsby. Han kom ju direkt från
ett genomfört Bergslagsrally och hopade på Finnskogsvalsen.
De sex poäng han tog där var precis den marginal han behövde
för att klara Roger. Nu missade Roger den förstaplaceringen,
men vad värre var - Roger gick miste om de 3000 kronor som Volvo
utlovat i början på året till alla Volvo-åkare
som vunnit förbundsmästerksap.
Nu tog Roger visserligen hem specialklassen i rallyspecial, men det kunde
hav varit det dubbla. Åt Keijo Savolainen, Björneborg fanns
inget att göra då han åkte hem serien med full pott.
Men är dessa listor helt officiella skulle nog också Bo Karlsson
varit tvåa. Med all säkerhet är det samme Bo som befinner
sig på 11:e plats och lägger man till de 11 poäng till
de tidigare 29 räcker det för att passera Fägres Bengt
Lindqvist i standard B.
I kartingen lägger man märke till hur Munkfors många aktiva
börjar breda ut sig. Enda flickan vi kunnat hitta, Carina Gustavsson
hör hemma i munkfors och har placerat sig som åtta både
i klass a och G. Men var har Storfors kartare tagit vägen?
|
|
Till
toppen på sidan
|
| ................................................................................................................................................... |
|
Jarmo Saks C-trea i
"Sista Möjligheten"
Några Värmlands-förare valde minirallyt "Sista Möjligheten"
i Lindesberg som sista möjlighet för uppklassning innan året
var till ända. Över de sju specialsträckorna hade en roadbook
upprättats av Bruno Berglund som är bosatt i Lindesberg mellan
tävlingsvarven.
Tidsmässigt lyckades C-föraren Jarmo Saks, SMK Karlskoga, bäst
av värmlandsförarna och tog en tredjeplats i specialklassen.
Det var ont om värmländska A-förare och Kenneth Lindgren,
SMK Karlskoga i en Volvo 142 var enda startande.
Tävlingen blev en stor triumf för SMK Örebros Gunnar Pettersson
som hade 1.11 tillgodo på Folke Egefalk, Nora. Thord Svensson, Christinehamn
var en av de startande i C std A., men han gav upp efter näst sista
sträckan. Dessförinnan hade han dock inkasserat ett sträckpris
på SS4. Bäste C-förare i std A skulle få en sats
varselljus. Det var ju i alla fall ett litet plåster på såret
eftersom han tvingades bryta.
Magnus Wesström, Forshaga, som tänkt ta sina sista två
poäng till B-förare hamnade i ett träd med sin Saab.
|
|
Till
toppen på sidan
|
| ................................................................................................................................................... |
| Sven-Inge
Neby Volvo-Cup-tvåa tog poäng i samtliga deltävlingar |
| Sven-Inge Neby och Lars-Erik Walfridsson,
MK Ratten, var de enda värmlänningarna som gick in riktigt
hårt för Volvo Rallycrosscup. Tormod Fjeld, Finnskoga MK
dök upp i ett par arrangemang med sin Amazon men hade aldrig
lyckan med sig i de tuffa kvalomgångarna.
1977 blev det för första gången riktiga tävlingar
och flera deltagare kunde plockas in. Sven-Inge Neby genomförde
hela seriens sex tävlingar med att ta poäng i alla. Det
innebar att han fanns med i endera A- och B-final vid samtliga tillfällen.
Det gav förstås också Neby fin utdelning, när
han slutade som totaltvåa i hela cupen.
Lars-Erik var annars den av de två
|
Här är du illa klämd Lars-Erik.
Torsby Volvon får sina tryckar av Kjell-Åke Hellqvist
t.v. och Göran "Krax" Jansson i den femte deltävlingen
på Kungsängsbanan i Norrköping. Foto: Rolf Hedström |
|
|
Torsbyförarna som öppnade serien bäst, blev sist i A-fial
på Sturup med Neby hade samma placering i B-final.
Neby tog sedan revansch när cupen hamnade på Kinnekulle, då
var han trea i A-finalen efter Åke Rådström, Stockholm
och Max Jensen, Nora. Lars-Erik blev utan.
I nästa tävlingsomgången gästade man Motala och där
var Lars-Erik nära att köra till sig segern. Den annars omutlige
Rådström hade missat starten och Lars-Erik stack med sin turbo-Volvo.
Men "Rådis" jagade ikapp och blev först över
mållinjen igen. Neby gjorde vid ett tillfälle en attack på
Stockholmaren, men hamnade till slut i en däcktrave efter en lång
balansakt på två hjul. Efter den uppgörelsen i Motala
låg Lars-Erik trea och Sven-Inge Fyra i Volvo-cupen.
Fjärde omgången kördes i Hallstavik och där var Sven-Inge
dagens man i flera bemärkelser. Först vann han alla sina tre
kvalheat och hade den sammanlagt bästa tiden i A-final. Finalen gick
också helt Nebys väg och noterades för sin enda seger
i cupen. Sven-Inge tog därmed steget till andraplatsen i cupen, medan
Lars-Erik som blev lottlös i Hallstavik rasade till femteplatsen.
Dessa positioner hölls också genom femte omgången i tabellen.
Tävlingen som då avgjordes i Norrköping låg Lars-Erik
sist i B-final och Sven-Inge som klarat sig till A-final blev också
han jumbo där. Sven-Erik Andersson, MSK Kvarnvingarna vann och det
förde honom plötsligt förbi Neby när det blev dags
för finaltävlingen i Hedemora.
Hedemora-banan hade genom regn förvandlats till en hal leråker.
Neby var ouppnåelig på sin tredjeplats och den andra låg
inom räckhåll. Det löste sig genom att Sven-Erik Andersson
missade starten i någon av finalerna och Neby fick plats i B-final
tack vare att en inkvalad konkurrent inte kunde komma till start. Det
är till att ha tur ibland. Lars-Erik kom ingen vart i leran, jo han
kanade ner till nionde plats i sluttabellen.
Lars-Erik ligger i hårt för att den kommande säsongen,
då han ska ratta en Volvo 343 som han och Neby ställer i ordning.
Sven-Inge kanske överhuvudtaget inte kan köra cupen 1978. Han
har ju under den gångna säsongen delat bil med Per-Arne Persson
och det är hans tur 1978.
Annars kan Värmland se fram mot grand finale i den här cupen
då Westom-banan i Arvika blir skådeplats för detta intressanta
arrangemang. Ren final i Arvika, dit de inkvalade startar från noll,
oavsett utgången av tidigare tävlingar som ingår i cupen
1978
Till
toppen på sidan
|
| ................................................................................................................................................... |
Seriemästare
standard A -77
Rune Åhlin, Team
Westom och 40 fyllda i november kammade till sist hem seriesegern
i standard A efter en enorm poängjakt med Krister Karlsson från
Hagfors som hade segern från året innan att försvara.
Rune var smart, när tävling nr 16 avgjordes i Hagfors och
Krister tvingades stå över tog Rune den chans han hade
och knep den betydelsefulla 50-poängaren som innebar serievinst
och samtidigt gjorde sista tävlingen i Forshaga en vecka senare
betydelselös.
- "Med det startnummer jag fick i Forshaga hade jag inte med
bästa vilja i världen orkat ge Krister en match" sa
Rune efter det han blivit minutslagen av Krister Karlsson i sista
omgången. |
Fadern, Sonen och den vinstgivande Opeln. Rune
och Herry Åhlin, Team Westom, det mest framstående paret
i 1977 års standard A-klas.
Foto: Ebbe Johansson |
|
Rune som oftast setts med sonen Jerry på
co-driverstolen har varit en tävlingsflitig man säsongen -77.
Inte nog med att ha kuskat runt i seriens 17 tävlingar. Med jämna
mellanrum har han prackats på Ulf Sundbergs Chrysler som han styrt
till den ena framgången efter den andra. Tävlingar både
lördag-söndag och vid ett par tillfällen två tävlingar
samma dag tillhörde den naturliga rutinen ett slag. 33 tävlingar
säger en del om att han haft det snärjigt under året.
Det mesta har också gått problemfritt fast en för honom
ovanlig incident inträffade i Trollhättans minirally Strömkarlen,
när han på sista sträckan la sin vinstrika Opel GTE på
sidan. Kanske var det sviter därav som fick bränsleinsprutningen
att ge upp i inledningen av Solsnatta två veckor senare. Så
vitt jag mins enda gången han agerat åskådare under 1977.
MK Team Westom har Rune Åhlin att tacka för mycket genom året
seger för klubblag. Rune har varit den säkra ettan i Westomklubben.
I Torsby, Årjäng och Kil startar han den nya tävlingssäsongen
i Chryslern. Återfinns alltså i specialklassen till en början
av serien, låter den egna Opeln vila till Svenska Rallyt. Och längre
än så är inte hans program inrutat. Bidar alltså tiden
och utvecklingen av säsongstarten, som kan bli nog så lyckosam
för den rutinerade Westom-föraren.
Till
toppen på sidan |
| ................................................................................................................................................... |
90
debutanter i Kils klubbmästerskap
När Kils MK arrangerade
sitt klubbmästerskap fredagarna den 4:e, 11:e och 18:e november
var man nära att ta sig vatten över huvudet. Första
kvällen blev man helt överrumplade när drygt 100 ekipage
anmälde sig till start. Naturligtvis blev det förvirring
i organisa-tionen och tävlingen drog ut på tiden, men påföljande
fredagskvällar var man väl förberedde när startantalet
i det närmaste höll sig konstant.
90 förare med debutantlicens deltog i någon av de tre omgångarna
där två olika specialsträckor och -prov stod på
programmet varje kväll. Drygt 40 av debutanterna genomförde
alla tre tävlingarna.
Kils egna förare gjorde samtidigt upp om klubbmäster-skapet
i samtliga förar- och bilklasser. Två av tävlingarna
fick deltagarna tillgodoräkna sig. Kjell Melin såg till
att han blev klubbmästare i specialklassen redan efter två
omgångar, till den tredje hade han rest till RAC-rallyt med
sin fina Golf GTI. Jan-Åke Karlsson vann samtliga tre tävlingar
i standard A, vilken bedrift också bestods C-förarna Göran
Karlsson i standard B och Göran Fredriksson i Special.
Jan-Åke Karlsson hade brått under klubbtävlingarna
som Kils MK arrangerade. Klubbmästare i standard A efter tre
segrar.
Foto: Leif Forsman. |
|
|
Till
toppen på sidan |
| ................................................................................................................................................... |
| Börje
vann Fjugestas Luciasväng |
SMK Karlskogas rallyförare hade inget
svårare val när det gällde att välja tävling den
12 dec. Alternativet var Forshaga, men Fjugesta ligger trots all närmare
och dit begav sig Karlskogingarna.
Sex specialsträckor skulle genomköras och favorit till segern
var SMK Örebros stand in för Stig Blomqvist, Gunnar Pettersson.
Nämnde Gunnar hade däremot alldeles för brått på
första sträckan och ställde av Saaben i snön. I 13 minuter
skottade man innan bilen var loss och då hjälpte det inte att
han vann både SS 2, 3, 4 och 6.
Nej Karlskogas Börje Nilsson som fått nytt "skal" till
sin Volvo efter den vådliga vurpan i Gelleråsens rallycross
för vanliga rallybilar, hade hela tävlingen i sin hand och tog
totalsegern sex sekunder före Per-Olov Almqvist, Teknis MC. Men då
hade Börje varit av lite lätt på sista sträckon och
sumpat 20-talet sekunder. C-föraren Carl-Axel Gustavsson i en Ascona
hemförde också en klasseger till karlskogaklubben på sin
jämnhet. Carl Axel var i topp på två av specialsträckorna.
Missen som Börje råkade ut för på SS6 kostade också
SMK lagsegern. Nu ska förstås inte allt skyllas på Börje,
som gjorde vad som ankom på honom, någon annan kunde ju lika
gärna ha pressat sig de två sekunder eller rättare sagt
tre som fattades för att gå förbi Teknis MC. Björne
Nilsson var också bäste Volvo-åkare på SS2 och det
inbringade honom ett sträckpris.
Till
toppen på sidan |
| ................................................................................................................................................... |
Seriemästare
standard B -77
Årets
standard B-suverän var Keijo Savolainen, Björneborgs MK.
Seriens tre sista minirallyn behövda han inte ens ägna en
tanke åt och när han ställde upp i CMK:s RSA på
Gelleråsen var seriesegern redan i hamn. Keijo svarade själv
för sju delsegrar och extra fin hjälp fick han av sina konkurrenter
som slog varandra huller om buller. Inte förrän i sista
omgången kunde Lennart Nilsson, Kil, bli den ende i standard
B-klassen som tog fler än en seger.
Savolainen som hela tiden haft grannklubbens Peter Anderzohn på
högerstolen stack dessutom emellan med Västras Förbundsmästerksap
i minirally och vann detta på maximala 45 poäng. |
Ordförande i Björeborgs MK, Keijo
Savolainen och sekreteraren i Christinehamns MK, Peter Anderzohn
har under 1977 samarbetat till serieseger i Standard B, med Kejo
som förare och Peter som pådrivare |
|
Keijo som åkte hela vinterdelen i en Saab V4 sålde märligt
nog den vinstgivande bilen. Men det är helt i sin ordning när
det gäller bilhandlare Savolainen. Det är många rallyfordon
som gått genom hans händer de senaste åren. och den förmåga
han besitter att alltid få fram konkurrenskraftiga bilar gör
sig alltid påmind i många sammanhang.
Innan seriens barmarksomgång startade var Keijo i kontakt med hundkojespecialisten
Dalhems Bilservice i Vessigebro som genast ställde upp med en Austin
1275. Lite halvproffsigt fick alltså Keijo köra de många
rallyspecialerna, vilket han också klarade på ett förtjänstfullt
sätt, med flera segrar i den lilla bilen. Ett kort mellanspel i en
Saab blev det på nytt under sommaren då han kom över en
gammal Blomqvistare från Trollhättan. Special-Saaben styrde han
elegant till seger i Lindesbergs Augustimånen. Spekulanterna blev
till slut för envisa så bilen gjorde han sig av med strax efteråt.
Inför den nya säsongen står han åter i valet och kvalet
när det gäller bilval. Dalhems ser gärna att han sprider
mer framgång med "Hunnburn" som han själv kallar minibilen,
men har samtidigt garderat sig med en V4:a som han snokat upp i Ljusdal
och som han själv varit ägare till - dock inte i tävlingsbruk.
SM-poängen plockade han hem under året för att blir andraseedad
och tänker ge sig med i SM-delen för rallybilarna. men vilken
bil han väljer för SM respektive serietävlingar är stora
problem han brottas med i starten -78. |
Till
toppen på sidan |
| ................................................................................................................................................... |
Seriemästare
special -77
Sven-Inge Neby. Det namnet
börjar bli slitet efter otaliga framgångar och segrar under
1977. Ingen annan har behövt släpa med sig hem så
många totalvinster till boningen i Ekshärad som just Nebys
grabb. Följdriktigt kom också topplatsen i rallyseriens
specialklass. Efter sju starter och lika många segrar var det
egentligen aldrig någon tvekan. Konkurrenterna hade för
länge sedan gett upp hoppet och inriktade sig på så
hedersamma placeringar som möjligt i Nebys närhet.
Frågan var bara om han skulle hinna fullfölja
de tio nödvändiga tävlingarna innan serien
tog slut. Det var långt ifrån avgjort när serien
närmade sig the end, men så kom den förlösande
fullpoängen i Hagfors och av bara farten knep han andraplatsen
i Forshagas finaltävling.
Anledningen till hans balansgång med följande |
Mästaren i specialklassen och den städigt
favorittyngde Sven-Inge Neby, MK Ratten har oftast haft Lars Bäckman
som kartläsare, men på bilden skymtar en annan framstående
serietävlare, Gunnar Henriksson från samma klubb som
var tvåa totalt i standard B. |
|
nervpåfrestning
ligger i hans enorma aktiviteter på alla områden. Rallytävlingar
ser han egentligen som en bisak, Sven-Inge har tusen järn i elden.
Och ska det inte skruvas och byggas bilar åt Pi Walfridson, så
handlar det om rallycross, trimning och justering av alla de slag åt
många kompisars tävlingsfordon. Frågan är väl
om inte Neby har ett finger med i spelet i varenda Volvo som rullar i Klarälvdalen
med vida omnejder. Och till råga på allt har han gjort comeback
som ishockeyspelare efter ett par års uppehåll. Neby svek inte
när hemortens hockeylag ställde upp i seriesystemet och behövde
en robust och säker kämpe i sitt lag. Men hur orkar han? Han är
ju trots allt bara människa!
Vi får nog också se skymten av Sven-Inge på en och annan
tävling under 1978 även om han så att säga tar en dag
i taget. Svenska Rallyt vet vi åtminstone att han har svårt
att hålla sig ifrån, inte minst efter den stronga insatsen i
senaste rallyt. Om "Svenska" gått någon annanstans
än i Värmland hade han aldrig reflekterat över den tävlingen.
Det är underligt egentligen. omkostnader och succén vore given.
Fast, skulle Sven-Inge nappa på ett liknande anbud månntro?
Ingen tycks vara mer nöjd med tillvaron än den kolugne och trygge
ekshäringen. |
Till
toppen på sidan |
| ................................................................................................................................................... |
Per
Eklund värmlandsbäst i RAC
Som vanligt, frestas man
skriva, var det klar Värmlands-dominans i det engelska "RAC-Rallyt"
som avslutade Rally-VM 1977. Inte mindre än åtta av de
19 startande svenska ekipagen utgjordes av värmlänningar.
För att dra ekipagen i startnummerordning var det Per Eklund
i en Saab 99 med 225 hk, Per-inge Walfridsson i en Toyota Celica på
240 hk, Bror Danielsson i en Opel Kadett GTE med crossflow-motor på
200 hk, Anders Kulläng med en likadan bil fast med en vanlig
grupp -motor på cirka 180 hk. Den siste i raden värmländska
fabriksförare var Lars Carlsson, Karlstadsbon som numera har
Holland som hemvist. Lars kom med en fabriksbil Opel, en GTE trimmad
till Grupp 1. Denna motor var inte
i allra bästa ordning och gav säkert inte mer än 120
hk. Den tappra privatåkartrion bestod av |
Anders Kulläng/Bruno Berglund, Team Westom
resp Kils MK, tog sin tyska grupp 2-Opel till säker seger i
klassen trots att bilen fick dras för handkraft en lång
bit på en specialsträcka. Foto: Claes Uddgren
|
|
Sören Nilsson, Kils MK,
såg sammanbiten och samlad ut inför starten i RAC-rallyt.
Men det hjälpte inte den här gången.
Foto: Claes Uddgren |
Sören Nilsson i sin nya grupp 1-GTE,
Lasse Jönsson med en 3-liters Porsche Carrerra samt förre
Honda-åkaren Kjell Melin, som nu kom med en alldeles ny VW Golf
GTI som var anmäld i grupp 1. Av andra tappra oktett kom så
småningom hälften i mål efter 5 dagars intensivt
tävlande. Den drygt 300 mil långa banan innehöll inte
mindre än 69 specialsträckor, av vilka ett tiotal kördes
på ren asfalt. Rallyt startade i London, hade två etappuppehåll
samt mål i York i norra England.
Vi har forskat i lite vad som hände de tappra 8. Bäst klarade
sig Per Eklund, vilken dock punkterade redan på SS4. Det kostade
honom bara en halvminut, men vad värre var, en sämre startplacering
efter den första dagens etapp. Det "riktiga" rally
startade andra dagen och då startade man i den ordning man var
placerad efter just SS4. |
|
Pers otur höll i sig på andra
dagens första sträcka, SS11, där ett framhjul brast. Eftersom
varken Per eller Stig Blomqvist har med sig reservhjul på de kortare
sträckorna för viktsparandets skull, fick Per och co-driver Björn
Cederberg stanna och skifta framhjulet mot ett av de bakre, varpå
man linkade i mål på sträckan. Detta äventyr kostade
3,5 minut och ett ännu sämre utgångsläge. Men under
den första nattetappen var Per i högform och åkte faktiskt
bättre än sin stallkamrat hos Saab. Undan för undan avancerade
Per utan större äventyr fram till den 5:e och sista dagen. Vid
det laget hade den svarta Saab 99:an avancerat ända upp till 7:e plats
och hade dessutom sjätteplacerade finnen Kyösti Hämälainen
inom räckhåll.
Mer otur
När 6SS återstod, skiljde endast 20 sekunder dem åt. Men
på SS64 hade per otur igen. Ett bakhjul slog i en timmerstock som
låg i vägkanten, och innan någon hann göra något,
slog bilen runt och hamnade i en jordvall bakom en timmerhög. Cederberg
blev så rädd att han boxade ut vindrutan. Men välvilliga
åskådare fans till hands och de bar snart upp Saaben på
vägen igen. Märkligt nog var ekipaget igång inom 2 minuter
och kunde omplåstrad ta upp jakten. Nu hade Per rasat till 10:e plats
bakom Bror Danielsson, som var utan koppling och därför var ett
lätt byte.
Per Eklund blev alltså nia till sist och Bror tia. För att då
övergå till Bror, så dök hans största problem
upp redan efter besiktningen. Man upptäckte då att motorn var
kaputt. Ett foder hade släppt och vatten hade strömmat in överallt.
Som tur var, var Opeln av engelsk härkomst och en ny motor fanns i
stallets garage, 25 mil norr om London. Det blev till att skicka iväg
en löpare och hämta den nya motorn, montera in den över natten
och på något egendomligt sätt få till stånd
en ny besiktning av bilen. Sedan detta gjorts fungerade motorn klanderfritt
under hela rallyt. Bror var dock inte helt nöjd med väghållningen
och i halvtid höjde man bilen något, varpå GTE:n blev mer
lättkörd. Sjätteplats låg faktiskt inom räckhåll
när kopplingen rasade. Då endast en dagetapp återstod,
fick Bror växla utan att koppla och förlorade därmed både
tid och placeringar.
Pi Walfridsson hade denna gång anförtrotts en av Toyotas tre
fabriksbilar - de andra kördes av Hannu Mikkola och fransmannen Jean-Luc
Therier. Tråkigt nog kom inte Pi alls överens med bilen, trots
att den gick som tåget. Men medan Therier åkte av vägen
och hamnade nedanför en brant slänt, gjorde inte Per-inge några
misstag och kunde till slut bärga 14:e plats totalt.
Skjortan av för Walter
Anders Kulläng åkte, alltså enligt fabrikens order i grupp
2, där hans främste motståndare var hans egen stallkamrat
Walter Röhrl. Men när väl asfaltssträckorna var avslutade
åkte Anders skjortan av Walter, vilket måste ha varit en smula
förargligt för tysken som just skrivit under ett fett kontrakt
för Fiat 1978.
Fram till SS14 stämde allt för Kulläng, men här brast
en liten bromsslang inne i motorrummet och utan broms fick Anders slå
av på takten. Det kostade honom 3,5 minut. I fortsättningen gick
det bättre och efter andra etappen hade han avancerat fram till 11:e
plats strax bakom Bror Danielsson. Walter Röhrl försvann i slutet
av denna etapp, sedan han krökt en ventil vid övervarvning i ett
hopp - han låg då fem minuter efter Anders.
När endast 400 meter återstod att köra av SS41 tvärstannade
Kullängs Kadett. Ett litet hjälprör till kardanen hade gått
av. Med åskådares hjälp sköt man bilen över mållinjen.
Då det var uppför en bit, tog äventyret 7,5 minut. Via bilens
kommunikationsradio hade man fått servicen att ta sig till sträckmålet,
men det tog en del tid innan rätt reservdel hade kommit till servicestället
och det såg i det längsta ut som om Anders skulle hamna utanför
respittiden. Men det klarade sig med en del transportprickar. Under sista
natten gick allt bra och därmed kunder Anders avancera fram till 15:e
plats strax bakom Pi Walfridson.
Lars Carlsson blev tyvärr inte så gammal i rallyt. Trots sin
slöa motor var han snabbaste grupp 1-åkare på SS1 och låg
sedan och kämpade om andra plats i två dagar innan han blev offer
för en ouppmärksam privatbilist som bröt sig ur en bilkö
vilken Lars var i full färd med att passera. Trots att krocken blev
våldsam blev ingen människa skadad, men fortsatt tävlande
var otänkbart. |
Överraskande snabb var Lasse Jönsson, som
ju inte tävlar mer än ett par tre ånger om året.
Första etappen gick åt att få bort rattrosten. Vid
omstarten låg Lasse 34:a o 180 mannafältet före bland
annat Triumphs senaste tillskott, finnen Marku Saariskto samt hela
det hårdfriskande grupp 1-gänget.
Det hela verkade gå vägen för Lasse fram till SS24,
där han råkade ut för en punktering. Efter hjulbyte
ville dock inte Porschen starta. Det visade sig vara insprutningspumpen
som valt detta tillfälle att upphöra med sina tjänster.
Exit Jönson.
Sören Nilssons friskade som vanligt hårt med sin Opel På
SS5, racerbanan Donington var han ute och balanserade på två
hjul i halmbalarna men redde upp problemet och gid ut som 56:e |
Engelska Opel hade satsat
på Bror Danielsson, Årjängs MK, som vid sin sida
hade engelsmannen Mike Board. Hade kopplingen stått pall hela
rallyt hade nog plceringen blivit bättre. Foto: Claes Uddgren. |
ekipage på andra etappen. I grupp 1 låg Sören delad 8:a
med Chryslers fabriksåkare Will Sparrow. Redan andra kvällen
på SS17 exploderade kopplingen som var helt standard och inte klarade
de större däcken på asfaltsbitarna.
Prick 19 sträckor klarade Kjell Melin. När han gick i mål
på den aktuella sträckan sprang funktionärerna till skogs
för bakvagnen stod i lågor. Det var bakbromsarna som brann upp
och därmed var Kjells Golf-debut till ända. Han hade så
dags avancerat till 10:e plats i grupp1. Att Björn Waldegård
vann hela rallyt före Hannu Mikkola och en bunt Fordar är inte
mycket att orda om, det är redan inskrivet i historieböckerna
när detta läses. |
|
Text: Claes Uddgren
|
Till
toppen på sidan |
Tre
klubbtävlingar i Forshaga - jämna drabbningar
Den 3:e och 10:e juni samt den 23 oktober hade Forshaga MC ordnat till klubb-
och debutanttävlingar med start och mål i Forshaga vid samtliga
tillfällen.
De två fredagskvällarna i juni delade man upp klasserna i A-,
B- och C-förare. Första kvällen kom 30 av klubbens förare
till start plus 12 debutanter. Ove Lööv med sin standard B-Datsun
var strået vassare än de övriga på inledningskvällen
och hade två sekunder tillgodo på Göran Haag som lackat
om sin Chrysler.
Påföljande Fredag blev det B-förarvinst genom Simca-Bengt
Andersson som likt Lööv känner sig hemtama på rallyspecialer.
Göran Haag och Mats Jonsson delade andraplatserna, med Lööv
först på fjärdeplats den här gången.
När man var framme i oktober handlade det om deltävling i klubbmästerskapet
och Lars-Ove Olsson var hela fyra sekunder snabbare än Mats Jonsson.
Lika kvick var också Jan Idesten i en standard-B Saab. I detta klubbmästerskap
hade man delat in sig bilklassvis. |
| |
|
|
| Tävling 3/6 |
Tävling 10/6 |
Tävling 23/10 |
A-Förare
| 1. Ove Lööv |
1,49
|
| 2. Göran Haag |
1,51
|
| 3. Björn Olsson |
1,52
|
| 4. Jan Idesten |
1,53
|
| 4. Mats Jonsson |
1,53
|
| 6. Thore Larsson |
2,40
|
| 7. Gunnar Edvardsson |
3,41
|
| |
|
| B-förare |
|
| 1.Bengt Andersson |
1,52
|
| 2. Lars Wikström |
1,54
|
| 3. Anders Gustavsson |
2,00
|
| 4. Håkan Haag |
2,01
|
| 5. Tommy Andersson |
2,10
|
| 6. Anders Westlund |
3,02
|
| |
|
| |
|
| |
|
| |
|
| C-förare |
|
| 1. Magnus Wesström |
1,58
|
| 2. Thomas Gustavsson |
2,04
|
| 3. L-E Hermansson |
2,18
|
| 4. Christer Sköld |
2,56
|
|
A-Förare
| 1. Göran Haag |
3,23 |
| 2. Mats Jonsson |
3,23 |
| 3. Ove Lööv |
3,24 |
| 4. Jan Idesten |
3,40 |
| 5. Lars-Ove Olsson |
3,46 |
| 6. Thore Larsson |
4,31 |
| |
|
| |
|
| B-förare |
|
| 1. Bengt Andersson |
3,22
|
| 2. Lars Wikström |
3,35
|
| 3. Håkan Haag |
3,37
|
| 4. Björn Alsterbo |
3,38
|
| 5. Ehvan Hall |
3,46
|
| 6. Erik Johansson |
3,53
|
| 7. Kjell Larhsson |
|
| 8. Anders Westlund |
4,01
|
| 9. Per-Olov Högberg |
4,53
|
| |
|
| C-förare |
|
| 1. Chister Sköld |
3,52
|
| 2. Magnus Wesström |
4,00
|
| |
|
| |
|
|
Standard B
| 1. Jan Idesten |
198
|
| 2. Ove Lööv |
199
|
| 3. Håkan Haag |
214
|
| 4. Lars Nerlund |
220
|
| 5. Anders Westlund |
223
|
| 6. Staffan Skane |
386
|
| |
|
| Standard A |
|
| 1. Anders Gustavsson |
207
|
| 2. Thomas Gustavsson |
218
|
| 3. Christer Sköld |
227
|
| 4. Thore Larsson |
376
|
| |
|
| Special |
|
| 1. Lars-Ove Olsson |
194
|
| 2. Mats Jonsson |
198
|
| 3. Kent Karlsson |
201
|
| 4. Göran Haag |
206
|
| 5. Tommy Andersson |
207
|
| 6. Per-Olov Högberg |
2009
|
| 7. Bert Björlin |
215
|
| 8. Lennart Magnusson |
220
|
| 9. Mats Nordström |
221
|
| 10Ulf Karlsson |
232
|
| 11. Björn Olsson |
373
|
|
|
Till
toppen på sidan |
| |
